Fin-höst

Så här ligger till, har min kollega Livsnjutaren lärt mig. Nu är det fin-höst. Luften är klar och hög, solen skiner och träden trotsar alla försök till beskrivning. Hela hooden är en lång serie lövsalar som skiftar färg från dag till dag. Dagarna är fortfarande varma, kvällarna kanske också.

Sen blir det ful-höst. Becksvart all ledig tid och ruttna löv en masse. Ni som bor i Göteborg känner även igen den här tiden som vinter (när jag tänker så känns det orimligt att jag bodde där så många år, men du har ju andra fina sidor, älskade Göteborg).

Bor man i Stockholm har man, vissa år åtminstone, chans på vintern - gnistrande snö, skinande sol, klingande skridskoskenor. Måtte det bli en sån vinter i år. Annars blir det ful-höst för hela slanten hela vägen till påsk.

Kring påsk, då blir det ful-vår! Ful-vår - solen tittar fram igen, rakbladsvass, blottandes hela den damm-/sand-/smutsbelagda stan med sina likbleka invånare i obarmhärtigt ljus. Huvva för ful-våren.

Sen kommer fin-våren. Fåglarna kvittrar, skir grönska på varje buske och träd, ljus ljus ljus och en antydan till långa kvällar. Och kallt, särskilt som butikerna bara sålt sommarkläder i flera månader vid det laget.

Sen blir det sommar, underbar och kort, och sen börjar alltihop som bekant om igen.

Som jag ser det kan det inte sägas för många gånger: there's no time like the present.