Stand-in

Jag var i Göteborg i helgen, staden som fick ett par år av mitt liv när IT-boomen härjade som värst, och en permanent plats i mitt hjärta. Blomsteraffären på Olskrokstorget som har allt. De svettiga uppförsbackarna i Lunden. Skräckfärder med nyköpt bil mellan spårvagnar på Vasagatan. Kina-take-away från Lai-wa och resten av underbara Viktoria-kvarteren.

Det känns som att komma hem lite grann varje gång jag är och hälsar på. Hem till mitt andra hem. Vilken lyx att ha två, tänker jag.

Vi ses.

Sånt man säger

Väldigt roliga tjuvlyssningar: http://www.tjuvlyssnat.se/. Och helt gratis, det är bara att hålla öronen öppna.

Hej så länge.

Less is more

Jag gillar såna här enkla manuella system, människor emellan, som bara fortsätter att funka helt utan digitala inslag, år efter år efter år, helt enkelt eftersom de är så enkla och bra. Nyckeln i lådan till hantverkaren till exempel. Ringa värden, nyckel i lådan, hem efter jobbet, trasiga kylen fixad. Inte ett www så långt ögat når och ändå fungerar det hur bra som helst. Ringa Turluren ett annat. Stockholms norra kommuner, tror jag det är, har ett nummer där en telefonsvarare svarar på vintern och talar om vilka isar som går att åka på den dagen. Helt www-fritt.

Soptunnan ut på vägen så kommer sopbilen och tömmer. Isklamparna med till Ica för att få nya, frusna. Fri tillgång på vatten och vindrutetvättare (vad heter de?!) på varenda mack i hela landet.

I like.

Simma lugnt.

Black or white

Om det här är what white people like (vilket jag inte dementerar för en sekund, tvärtom), menar man då att det går att dela in folk i vita och icke-vita? Eller vita och ett antal andra färger? Och menar man isåfall att varje färg kan tillskrivas vissa preferenser? Det känns väl ändå som en rätt färdigdebatterad idé?

Inte desto mindre, det är en sjukt träffsäker, rolig och deprimerande lista. Vi är såna flock-djur. "Alla vill ha samma typ av annorlunda saker", som Wille Craaford redan konstaterat.

Hej så länge.

Redan vår

Och så, lika säkert som det blev sommar till slut kom våren idag med det mest högljudda av vårtecken, knattermoppen. Den kom kryssandes i marschfart i skymningsljuset mellan barnvagnar, byggställningar och sömniga förortsbilar letandes parkeringsplats vid Ica (däribland jag själv), givetvis utan lysen och givetvis med en stirrig femtonåring bakom styret. Men vad gör väl det att man får riskera livet ibland på väg till dagens matinköp, det är ju vår!

Andra vårtecken noterade i tillvaron på sistone:
* kollegorna står och trycker med kaffekopparna längs de varma solbelysta fabriksväggarna efter lunch som om det inte fanns nån morgondag
* tre krokusar, en gul och två lila, står och plirar i rabatten längs samma vägg
* någon har inte tvättat fönstrena i lägenheten sedan Hedenhös, det framgår med solens hjälp numera med all önskvärd tydlighet
* jag börjar sakna solbrillorna!

Hej så länge.

$$$

Världens sextonde rikaste människa heter Ka-shing. Ka-ching!

Simma lugnt.