Det paradoxala i att löneförhandla

Sprang på en mycket intressant forskningsrapport om sambandet mellan högre disponibel inkomst och upplevd tidspress nyligen. Tvärtemot vad man kan tro så blir vi mer stressade ju mer pengar vi förfogar över.

Mer pengar leder till att vi konsumerar mer och skaffar oss fler ägodelar. Det tar tid att planera och genomföra inköp och det tar tid att underhålla och använda ägodelar, för att sammanfatta det hela kort. Om vi däremot använder det ökade ekonomiska handlingsutrymmet till att förvärvsarbeta mindre eller att köpa tjänster, är vi vinnare. Att hyra är mindre stressande än att äga. Att köpa hjälp med vardagssysslor skapar mer utrymme för vila. Att lägga pengar på kultur och liknande minskar möjligheten att konsumera varor.

Och så har det ett sånt fint samband med klimatkampen också.

Simma lugnt.

Föreställningar

Ett riktigt jobb ska vara tungt.

Mat utan kött är ingen riktig mat.

Verklig kärlek är svår att finna.

Tänk efter.

De kreativa begränsningarna

Funderar på hur ramar, regler och begränsningar får kreativiteten att flöda. Har jag hela dagen på mig får jag inget gjort, men ska jag iväg och träffa nån om en timme blir lägenheten städad, tvätten tvättad, samtal ringda och räkningar betalda på trekvart. Att hitta en lägenhet att köpa kan ta hur lång tid som helst, kravlistan växer ohejdat. Men med en tidsbegränsing; voilá - beslut på en vecka. Årets bästa låtar? Sätt gränsen vid tio stycken och det kreativa kompromissandet leder ofelbart till ett resultat att vara nöjd med.

Tänker att detta är välfärdstidernas förbannelse. Allt är möjligt - inget blir gjort.

Och detta att komma till beslut i dagens obegränsade utbud är framförallt 70-talisternas dilemma, har jag hört. Där vi som är uppvuxna med det relativt enkla optimeringsproblemet "SVT1 eller SVT2?" blir handlingsförlamade när vi måste bestämma oss för ett mobilabonnemang har 80-talisterna och deras yngre syskon glatt gillat läget. Man tager de två-tre första alternativen som uppenbarar sig och väljer. Blev resultatet sådär kan man ju ändå alltid göra ett nytt val imorgon.

Så Darwins budord håller än. Det är inte den starkaste som överlever, utan den mest anpassningsbare.

Vi hörs.