Självhushåll

Idag var axlarna och hälsade på uppe vid öronen igen. Tänk om man kunde återvinna all den där värmeutvecklingen på nåt sätt! Idag hade jag varit självförsörjande.

Vi hörs.

Dåligare

Vi som bor i ett litet land med stort medieintresse för vad som försigår i andra, större, länder, får vi MER än vår beskärda del av dåliga nyheter, jämfört med dem? Både deras och våra. Liksom.

Simma lugnt.

Finsk färd

Idag har jag lyssnat på ett av mina andra favoritprogram på radio.

Jag vet inte vad det heter.
Det är på finska.
Jag tror det är nåt slags kvällsmagasin med aktuella reportage, dit lyssnarna får ringa in och prata ibland.

I bilen på väg ut från stora stormarknadsparkeringen i det blöta strålkastarbländande oktoberregnet slog jag på radion på ren reflex, trots att jag medvetet låtit bli och njutit av tystnaden hela vägen dit. Och jag tänkte när P3-skvalet på en millisekund först intog hela ljudrummet i kupén, som en annan taktlös partycrasher, att det kanske var ett klokt val ändå. Det var sent och mörkt och torsdag och man har haft piggare stunder. Hej pop! Hej adrenalin!

Men sen råkade jag trycka på en annan radioknapp, tack och lov, och i ett slag infann sig lugn, sänkta axlar och minnen av nybakta mammabullar hemma i svunna förortskök*. Ur radion strömmade den finaste, långsammaste, mest melodiska och obegripliga finska ni kan tänka er - prisa SRs programtablåkonstruktör och hans eller hennes tajming! Inte ett ord förstod jag, och inga glättiga kvällsradioresonemang behövde jag ta in och processa i min trötta nära-helg-nedstängningshjärna heller, utan gled till det perfekta bakgrundsljudet av två mjukt finsktalande kvinnoröster långt bort i mina egna tankar.

Nedvarvning deluxe. På österländskt vis.

Simma lugnt.

* Min mamma är inte finska, och inte växte jag upp i Finland heller. Men de hade väl finska program på radion redan på den tiden, vad vet jag.