Funderar på hur ramar, regler och begränsningar får kreativiteten att flöda. Har jag hela dagen på mig får jag inget gjort, men ska jag iväg och träffa nån om en timme blir lägenheten städad, tvätten tvättad, samtal ringda och räkningar betalda på trekvart. Att hitta en lägenhet att köpa kan ta hur lång tid som helst, kravlistan växer ohejdat. Men med en tidsbegränsing; voilá - beslut på en vecka. Årets bästa låtar? Sätt gränsen vid tio stycken och det kreativa kompromissandet leder ofelbart till ett resultat att vara nöjd med.
Tänker att detta är välfärdstidernas förbannelse. Allt är möjligt - inget blir gjort.
Och detta att komma till beslut i dagens obegränsade utbud är framförallt 70-talisternas dilemma, har jag hört. Där vi som är uppvuxna med det relativt enkla optimeringsproblemet "SVT1 eller SVT2?" blir handlingsförlamade när vi måste bestämma oss för ett mobilabonnemang har 80-talisterna och deras yngre syskon glatt gillat läget. Man tager de två-tre första alternativen som uppenbarar sig och väljer. Blev resultatet sådär kan man ju ändå alltid göra ett nytt val imorgon.
Så Darwins budord håller än. Det är inte den starkaste som överlever, utan den mest anpassningsbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar