Om fyra personer på en arbetsplats går ner till 80%s deltid kan företaget anställa ytterligare en person på 80%. De fyra får motsvarande en dag ledigt i veckan och den nyanställde slipper arbetslöshet och blir dessutom konsumtionskraftig. Storebror får in lika mycket* skattepengar och sparar in på de arbetsfrämjande initiativ och arbetslöshetsersättningar han utsatt person nummer fem för. De fyra nyrika kommer rimligen utnyttja Försäkringskassans sjukersättningsbudget i mindre utsträckning (mindre stress per vecka), liksom den femte, som kan lämna Arbetsförmedlingen och förmodade tankar på varför samhället inte vill ha honom.
Individen vinner - less is more.
Marknaden går plus minus noll - konsumtionskraften** och antalet arbetade timmar blir oförändrat.
Staten vinner - mer skatt in, lägre kostnader.
Uppenbarligen missar jag något, annars hade väl landet sett ut så här. Men vad?
Industrialismen har gjort sitt, dags att casha in vinsterna.
Hej så länge.
* Jaja, marginal-gäsp-skatt-bla-bla....
** Min nationalekonomibok sover gott i en dammig kartong på vinden, men kanske ökar tom konsumtionskraften, ni upplysta får förklara.
2 kommentarer:
jag tror ett problem skulle vara att alla måste "förlora" 20% av sin inkomst och då antar jag 20% av sin semester. Eller?
Ja, ren lön och rena semesterdagar får man ju avstå från. Men man får ju en ny semesterdag varje vecka (!)
Skicka en kommentar